Min kamp mot AML

"Natten till torsdagen den 10 oktober kl 02.25.

Tankarna bara snurrar och jag kan inte sova. Sist jag skrev var i söndags, då hade jag och Saga varit i min lägenhet och så rakade vi av mitt hår på kvällen. Var jag inne på sjukhuset i måndags? Herregud jag minns inte, blandar ihop dagarna. Jo men det var vi och så fick vi åka hem igen efter ett par timmar.

Vi var i alla fall där idag, jag och mamma, för att ta prover och sånt. Och nu är jag utskriven därifrån. Och i morgon tar ASIH över. Vad är det som händer, allting går så fort och man bara flyter med. De har ju pratat om ASIH en hel del och i början av veckan så nämnde de att utskrivning kanske skulle bli aktuell i slutet av veckan beroende på liksom. Och så blev det, för mina värden är okej och jag mår ju rätt bra. Idag hade jag ganska lågt blodvärde, 82 tror jag de sa och 80 är min gräns. Så i morgon är det tänkt att jag ska få en påse blod men just den ASIH-enheten som jag ska tillhöra gör inte det hemma hos en utan man får åka till Dalens sjukhus.

Jag var väl inte direkt beredd på att bli utskriven idag men det kom inte som en chock heller. Och som med allting hittills så är känslan väldigt dubbel. Det är skönt att få vara hemma, ha sina egna kläder, få bestämma mer kring vad man vill göra och äta och allting sånt. Men läskigt också. Jag är ju rädd att nånting ska gå fel, precis som jag alltid är. Inför varje ny grej så är jag livrädd och får upp alla möjliga tänkbara hemska scenarion i huvudet. Att jag ringer ASIH och säger att jag har fått feber och dom inte tar det på allvar och så hinner jag dö. Eller att dom säger att dom ska komma inom 30 min men så gör dom inte det och så hinner jag dö. Jag är rädd att det inte kommer fungera lika felfritt som alla säger att det ska. Och jag har ingen anledning att misstro läkarnas information kring ASIH, det är bara mina hjärnspöken som härjar fritt. Och det är inte konstigt alls, men... det är så tufft att vara orolig jämt och ständigt. Det är energikrävande och jag blir nedstämd och idag kände jag för att bli grinig mot mamma ett par gånger. Jag hoppas att jag inte var grinig mot henne...

I alla fall så ska ASIH komma hit i morgon mellan 10-12, så det var bra att de kunde komma redan nästa dag. Förhoppningsvis är de snälla och kan ge bra, försäkrande information och att både jag och mamma känner oss lugnare sen.

Apropå mitt hår som vi rakade i söndags, så var det nog i grevens tid för det har börjat lossna på riktigt nu. Först märkte jag det i duschen, att könshåret lossnade och ramlade av i handen. Jag blev jätteledsen... jag har ju vetat att mak tappar allt hår, men jag har ändå bara fokuserat på håret på huvudet. Och så hann typ könshåret först och så var jag inte beredd på det. Men håret på huvudet lossnar också... jag kan dra ganska mjukt och det lossnar liksom en hel... tuss, av små korta strån.

I morgon ska min psykolog ringa kl 16. Har inte smsat honom än, vilket jag hade tänkt göra innan ett samtal så jag slipper ta allting över telefon. Men det får bli som det blir... behöver ringa försäkringskassan också.

Jag hoppas jag kan sova nu när jag skrivit av mig lite. Tog ingen tablett ikväll, för jag sov dåligt i natt men var ändå vaken hela dagen så jag trodde jag skulle slockna. Jag hör mamma snarka inifrån sitt sovrum. Jag hoppas det betyder att hon sover gott."