Min sjätte dagboksanteckning
Kategori: Tankar & känslor
"Lördagen den 5 oktober kl 23.53.
Sitter på toan här på mitt rum på sjukhuset. Magen har varit rätt lugn igår och idag, men nu är den igång igen, fast inte så farligt. Det som gör mig rädd är att det känns som mensvärk. Det gör ont i magen man jag kan inte avgöra om det är tarmarna eller mensmagen. Och det där med att man kan blöda jättemycket under mensen gör mig rädd. Att jag kommer hinna förblöda för att personalen är upptagen.
Idag blev en jättetråkig och ledsam dag. Det var ju tänkt att jag skulle åka hem på permission men när vi vaknade i morse så hade mamma kli i halsen. Så hon fick åka hem på en gång och jag fick vara kvar. Får inte vara nära nån som kanske är sjuk liksom. Jag såg fram emot att åka hem till henne, få äta mat jag känner igen och få duscha hos henne och kolla på Shetland tillsammans. Syrran skulle hjälpa mig med håret också. Jag blir nog kvar här i morgon också och då ska syrran komma och så får vi fixa håret här i stället. Känns som att jag tappar mer och mer hår nu.
Jag blev ganska upprörd och orolig över en annan grej idag också för de tog inga blodprover i morse vilket dom alltid gör, även på helgerna, tror jag i alla fall. Och jag tänkte att om jag ska åka hem i två dagar, borde dom inte göra det då? Så jag frågade och dom sa nej först, sen kom dom tillbaka och sa att jo det ska dom göra. Som att dom kom på det när jag påpekade. Sen när provsvaren kom tillbaka så sa dom att mitt trombocyt-värde är på 8 och att gränsen är 5, men att dom inte vill skicka hem någon under 10. Och så sa dom att om jag hade åkt hem idag så hade de gett mig en transfusion först, men liksom... de tog ju inte ens blodproverna först. Så då snurrade tanken att dom hade kunnat skicka hem mig med för låga värden och inte vetat det. Jag blir orolig att dom ska missa nåt... dom har redan fuckat upp två gånger på akuten liksom, jag är lite skeptisk och orolig nu. Det kändes inte bra... sen pratade jag med en sköterska som heter Frida om det och hon tog sig tid för hon förstod att jag blev orolig och inte hängde med. Hon sa att alla har stenkoll på mig och om de hade skickat hem mig med 8 i värde så hade det varit okej, men nu kommer jag få en transfusion i morgon ändå. Ja jag vet inte... känns som dubbla besked och jag vill inte behöva känna så, att man ska behöva ha koll själv och ifrågasätta. Att jag inte känner mig säker liksom.
Var ute två gånger ensam ikväll. Det var lite sol innan det blev mörkt och jag kände mig instängd på rummet. Det är tur att man får gå ut utomhus och ta lite luft. Så länge man undviker folksamlingar."
