Ensamma tillsammans đ
Kategori: Tankar & kÀnslor
Jag har ju tÀnkt ett tag pÄ det hÀr med att starta en blogg om min cancer-resa. BÄde för min egen del men ocksÄ med förhoppningen att det kanske kan hjÀlpa nÄgon annan dÀr ute. Jag Àr egentligen ganska privat av mig, men nÄgonstans kÀnner jag behovet
av att dela med mig. Kanske hoppas jag pÄ att det kommer kÀnnas mindre ensamt dÄ. Men jag tror ocksÄ att det Àr bra för mig att skriva av mig om allt som hÀnder, fÄ perspektiv och ventilera hjÀrnan. Sen vill jag ocksÄ dokumentera den hÀr tiden och
kunna gÄ tillbaka, för jag Àr sÀker pÄ att man glömmer saker, bÄde hur saker faktiskt gick till men ocksÄ kÀnslan jag hade dÄ i stunden. Och som sagt, anledningen till att jag nu vÀljer att dela med mig kring allt det hÀr, Àr helt enkelt ifall
det kan hjÀlpa nÄgon annan. Att kÀnna sig mindre ensam kanske, eller kÀnna lite hopp under dÄliga dagar.
Jag ska skriva ett inlÀgg kring hur allting började för mig. Vad som ledde till min diagnos. Sen har jag redan skrivit en hel del dagbok i anteckningarna pÄ min telefon sedan jag fick reda pÄ att jag Àr sjuk, som jag vill publicera hÀr - trots att
det blir bakÄt i tiden.
Utöver det sÄ har jag inte sÄ mycket mer att skriva just nu.
Till dig som lÀser vill jag varna för eventuellt fult och ovÄrdat sprÄk i vissa av mina inlÀgg. Jag skriver som jag tÀnker och kÀnner, och dÄ kan det hÀnda att grodor hoppar ur munnen pÄ mig. Jag tÀnker inte censurera mig.