Min kamp mot AML

Det här är min allra första dagboksanteckning som jag skrev på min telefon.

"Torsdagen den 26 september 2019.

Första dagen med cytostatika. Två timmar mellan 21.25-23.25. Jag hade kraftig ångest vid start då min CVK blödde precis innan vilket gjorde mig rädd och allting kändes för mycket. Bad Sara, kontaktsköterskan, att inte berätta när hon startade droppet, utan bara göra det. Fick tabletter ca en timme innan, två mot illamående och en mot urinsyra, utöver min antidepressiva, två b12 och två alvedon. Kändes som väldigt mycket tabletter att ta på en gång, men jag hade lyckats äta det ytterst lilla innan och jag visste ju att de bland annat var tabletter mot illamående vilket jag kände nån form av tröst i. En stund efter start, när ångesten lättat, gick jag och mamma tre varv runt avdelningen med min nya, fast äldre, Fido som var svårare att styra än min förra. Vi gick i lugn takt, avdelningen var delvis släckt och nästan helt tyst. Skiftbytet hade precis börjat och alla utom en manlig undersköterska, Fredrik, var ute och gick. De andra hade möte och förra skiftet skrev sina loggar. Jag och mamma skrattade och hade en trevlig promenad tillsammans. Jag mådde bra men var hela tiden vaksam och kände efter mycket, vilket jag ju är van vid att göra. Nu är klockan 00:13 och jag ska ta två till alvedon innan jag försöker sova. Har tagit en Imovane och den tyckte jag fungerade bra igår kväll och även när jag vaknade och under dagen, så den är jag inte så rädd för. Mamma ligger i den utfällbara sängen mitt emot mig och försöker få lite sömn. Hon har nog sovit sämre än jag de senaste dagarna. I morse, när hon vaknade hemma hos sig, mådde hon inte bra. Kände sig konstig och hade knappt kunnat sova trots att hon hade tagit en sömntablett. Men hon kom hit ändå i morse och kämpade med mig hela dagen. Jag hoppas att hon får sova någorlunda bra i natt, men tankarna snurrar såklart bakom hennes slutna ögonlock." 

Nutid.

Benmärgsprovet som skulle ha tagits igår blev flyttat till idag. För att det fattades en sköterska som skulle assistera. Så jävla typiskt. Jag som hade ställt in mig på det och var beredd liksom.

Var hos tandläkaren på sjukhuset igår i alla fall för att laga en tand, så det är gjort åtminstone. När jag kom hem var klockan inte ens ett, tror jag. Jag däckade på en gång och vaknade halv fem på morgonen, så jag har alltså sovit i typ 15 timmar.