Min kamp mot AML

"Måndagen den 30 september klockan 21:50.

Bara fått morgon- och kvällsdropp idag med cytostatika, inget av det rosa som annars går i åtta timmar. Har sovit mycket idag, eller försökt i alla fall - alla personal stör ju hela tiden. Var hos tandläkaren tidigt i morse, min högra nedre visdomstand måste lagas och så måste jag ta bort tandsten men det får vänta tills mina värden ser bättre ut, om kanske en vecka eller två.

Idag kom syrran, hon har köpt två jättefina huvudsjalar till mig från nån speciell butik. En mönstrad som man kan knyta med långa band och en enkel i mörkblått för att sova i. De är så mjuka och fina, men läskiga också. Satte på mig den ena och stoppade in håret under. Vet inte vad jag känner. Det här med att ta bort håret och inte ha nåt hår känns jobbigt verkligen. Jag vill få det gjort samtidigt som jag är livrädd för att min reaktion ska bli starkare än vad jag är beredd på.

Mamma åkte hem nån gång på eftermiddagen så idag har det varit jag och Saga och hon ska sova här. Hon är så lugn, det känns skönt. Mamma håller sig ju lugn så gott hon kan men jag känner av hennes energi så starkt. Saga kanske kan vila sig en del på sin medicinska kunskap, trots att det så klart inte räcker hela vägen i den här situationen. Undrar hur mamma mår där hemma och om hon kommer kunna sova alls... Jag skulle vilja byta liv med vem som helst utom just henne tror jag.

Linnéa var här idag, den gulliga sjuksköterskestudenten. Hon har tydligen barn så jag har ingen aning hur gammal hon är. Hon försökte i alla fall ta blodprov på syrran ifall att benmärgsdonation blir aktuellt. Hon har bara 25% chans att matcha i såna fall. Linnéa lyckades inte ta provet, hon blev nog nervös när syrran berättade att hon är sköterska.

Fick min CVK omplåstrad igår kväll innan syrran åkte hem så hon var med medan Susan bytte plåster. Den har blött och vätskat lite sen dess vilket jag inte gillar. Gillar inte CVK:n alls, den gör fortfarande ont och jag är nästan lika medveten om den som i början. Hoppas den inte blir infekterad... Susan tog en bakterieodling igår men jag har inte hört nåt. Vi ska hålla koll på den.

---

Oj nu gick tiden. Jag och syrran började prata och kollade i pärmen vi fått, sen kom nattskiftet och nu har vi lagt oss. Jag åt en dubbelmacka av Sagas bröd med vitlöksost så det måste vi skriva upp på lappen i morgon. Har tagit Imovane också. 

I morgon ska jag höra med personalen kring att ta hit "egen" mat som jag köper och vet att jag gillar. Det finns en patient-kyl och andra verkar ta av sina grejer ur den som dom märkt upp. Tror knäckebröd skulle vara bra för mig att ha, kanske nån yoghurt jag gillar. Då vet jag vad jag får i stället för att bli besviken när en rostad macka inte smakar som jag hoppades och inte går att äta.

Jag har fått nåt jobbigt utslag idag på bröstet och magen och lite på ena armen. Inte som utslagen i somras utan mer som att huden är röd, hettar, svider och kliar. Fått kortison och antihistaminer och så har dom plockat bort tabletterna mot urinsyra för det var medicinen dom misstänker att jag är överkänslig emot. Vi får se, hoppas det går över för det är jobbigt när huden svider.

Nu orkar jag nog inte skriva mer. I morgon är sista dagen med cytostatika för den här gången. Vilket helvete jag har framför mig, om ca en vecka, det törs jag knappt tänka på."

 

Nutid.

Jag har nått remission. Efter en enda behandling. De kan inte se några cancerceller i mikroskop. Jag är i denna stund cancerfri.

Jag var så orolig för att få dåliga nyheter. Hela dagen igår och idag. Men det var bra nyheter. De bästa man kan få. "Bättre än såhär kan det inte vara" sa läkaren.

Men nu är vi igång igen, med cellgifterna, för remission betyder inte att man slipper mer behandling. Första påsen håller på att gå in och är slut ca 22.40. Sen är det tre långa dagar framöver med cellgifter i totalt 12 timmar per dygn. En påse under två timmar på morgonen, sen en påse i åtta timmar, sen en påse på två timmar igen. Mycket förebyggande mediciner, mot illamående och urinsyra för att hjälpa njurarna, samt speciella ögondroppar som ska förebygga tryck i ögonen har jag för mig. De svider. Men vad gör det? Vad gör cellgifter och eventuella biverkningar? Jag har svarat så jävla bra på första kuren. Så bra man kan. Bästa möjliga. Jag fick sån mental kraft av den nyheten, lättnaden och anspänningarna som släppte var enorma. Jag grät och kände kör på, kör på med all cellgifter ni har. Jag klarar allt, jag är odödlig.