Min kamp mot AML

Natten till lördagen den 29 augusti kl 01.44

Jag har inte fått någon akut GVH efter första DLI-dosen, vilket nu var fyra veckor sedan. Planen är att jag ska få dos nummer två om en vecka, en större dos med fler celler än förra gången för 49 miljoner var ju tydligen lite snålt. Jag känner mig återigen äcklad när jag tänker på det. Tanken på att få någon annans kroppsgegga in i mitt blod lär nog aldrig kännas naturligt eller särskilt trevligt. Jag är orolig över att få kraftig GVH efter den andra dosen, samtidigt som jag är rädd för att inte få någon reaktion den här gången heller.

Den här veckan har det varit mycket flängande och farande för mig då jag hade flera läkarbesök på Huddinge. Först var det gynekologen, där det konstaterades att jag har lite GVH i underlivet. Slemhinnorna har börjat "växa samman", vilket jag inte har märkt av själv, men undersökningen gjorde väldigt ont då det har blivit trångt och slemhinnorna är så sköra. På grund av det så ville de att jag skulle komma tillbaka dagen därpå för att gå igenom behandlingen med en barnmorska. Den består av tre olika krämer och stavträning med så kallade vaginaldilatorer. Har fått ett helt schema för flera veckor framöver, för det ska smörjas och tänjas flera gånger om dagen med både lokalt östrogen, steroider och immunmodulerande läkemedel. Känns som ett heltidsjobb, men jag får väl in nån form av rutin på det så småningom om.

För er som undrar så är det inga "roliga" stavar, så var inte avundsjuka. Dessutom kostade de 1300 kr.

Så det blev utflykt till Huddinge både tisdag och onsdag, och på torsdagen var det tandläkarens tur att få glutta i en av mina andra kroppsöppningar. Han konstaterade att jag inte har någon GVH i munnen. Slemhinnorna ser fina ut, dock har jag en del envisa beläggningar på tungan som följd av muntorrheten. Jag skrapar med en tungskrapa varje gång jag borstar tänderna, men beläggningarna är ändå svåra att få bort. Han rekommenderade att gurgla med bikarbonat utblandat i vatten för det är tydligen slemlösande, så det ska jag prova.

Sen jag skrev sist har jag varit kattvakt åt syrrans kisse. Det är en speciell liten dam (katten alltså) som är ganska bestämd utav sig och snabb på att säga ifrån, men jag fick kela mer än förväntat. Det var så mysigt med sällskap, att höra att det knaprades vid matskålen, att ha nån att säga god morgon och godnatt till.

Jag drömmer verkligen om att ha katter igen. Men helst skulle jag vilja ha tillbaka min Charlie och min Bosse.

Syrrans katt med världens minsta nos och lockiga morrhår i olika färger