Min kamp mot AML

Natten till söndagen den 1 november kl 02.02

För ganska länge sen nu, den 16 oktober, fick jag de första svaren på benmärgsprovet och de var jättebra. Jag är fortfarande i remission, alltså kunde inga sjuka celler hittas i mikroskop. Dessutom har min chimerism gått ner lite, från ca 10% till ca 6%. Jag frågade läkaren om det var en klen förbättring, men hon sa att det är ett ganska bra resultat. Den andra omgången celler hade ju inte haft så lång tid på sig att röja runt när benmärgsprovet togs och tanken är att de ska fortsätta städa upp och ta över ännu mer.

Vi väntar fortfarande på provsvaren från de andra två analyserna, de har tagit väldigt lång tid den här gången...

När jag pratade med läkaren om svaren på chimerismen så berättade hon att den mäts på fyra olika cellmarkörer, något jag inte hade en aning om, och tydligen så har jag blandad chimerism på bara en av de här markörerna. Jag har alltså 100% donatorceller på de andra tre markörerna, vilket kändes skönt att höra. Det innebär ju att antalet på mina egna celler är mycket lägre än om jag hade haft 6% egna celler av alla celler sammanlagt. Är ni med eller är jag ute och cyklar i randig pyjamas? Det här med matematik har aldrig varit min starka sida, men om min beräkning stämmer så är det ju rätt bra liksom.

Apropå benmärgsprovet så har jag fortfarande ont bak i bäckenet. Jag har inte konstant smärta, men jag är fortfarande öm och så hugger det till när jag gör vissa rörelser, typ böjer mig ner och när jag vänder på mig i sängen. Det känns som att jag tog provet igår liksom, fast det har gått 3,5 veckor. Jag fick prata med en sköterska på Huddinge om det, hon sa att jag ska prova med Alvedon och säga till om det inte blir bättre. Det var ju väldigt besvärligt och smärtsamt att ta provet sist, läkaren fick ju rota runt en hel del med både bedövning- och provtagningsnålar för att det gjorde så ont. Kanske är det nån inflammation eller nåt... Jag hoppas det går över snart, det är ingen trevlig sak att bli påmind om hela tiden.

Sen jag skrev sist har jag sökt till en distanskurs inom psykologi på komvux. Jag började utforska lite alternativ till att försöka hitta en praktikplats, eftersom mitt nedsatta immunförsvar och covid inte är en superbra kombo. Det känns inte bra att utsätta mig själv för massa risker när det är som det är just nu, och då hittade jag att en del olika komvuxskolor har distanskurser och man kunde dessutom välja tempo själv. Jag sökte till en kurs på 25% som ska börja den 4 januari, men jag kommer inte få intagningsbesked förrän nån vecka innan kursen ska starta, vilket är lite tokigt. Det känns stressigt med tanke på Försäkringskassans alla regler hit och dit.

Mamma åkte till Spanien i morse tillsammans med två vänninor och hon ska vara borta jättelänge, till den 21 november. Hon har inte varit i sitt hus i Spanien på 1,5 år och två resor har blivit inställda pga min sjukdom och covid. Vi var båda lite nervösa inför att hon skulle åka och tydligen var hon nära på att ställa in i sista sekund. Men det gjorde hon inte och jag är glad att hon åkte. Jag hoppas att hon kan få lite energi och andrum där nere.